Om tanken på att investera på aktiemarknaden skrämmer dig är du inte ensam. Personer med mycket begränsad erfarenhet av aktieinvesteringar blir antingen skrämda av skräckhistorier om hur en genomsnittlig investerare förlorar 50 % av sitt portföljvärde - till exempel under de två björnmarknader som redan har inträffat under det här årtusendet - eller förhäxas av "heta tips" som lovar enorma vinster, men som sällan ger resultat. Det är därför inte förvånande att pendeln i investeringssentimentet sägs svänga mellan rädsla och girighet.
Verkligheten är att investeringar på aktiemarknaden är riskfyllda, men när de görs på ett disciplinerat sätt är 
det ett av de mest effektiva sätten att bygga upp sin nettoförmögenhet. Medan värdet av ens hem vanligtvis står för större delen av den genomsnittliga individens nettoförmögenhet, har de flesta välbärgade och mycket rika generellt sett större delen av sin förmögenhet investerad i aktier. För att förstå mekaniken på aktiemarknaden, låt oss börja med att fördjupa oss i definitionen av en aktie och dess olika typer.
En aktie eller andel (även känd som ett företags "eget kapital") är ett finansiellt instrument som representerar ägande i ett företag eller bolag och utgör en proportionell fordran på dess tillgångar (vad det äger) och intäkter (vad det genererar i form av vinst).
Aktieägande innebär att aktieägaren äger en andel av företaget som motsvarar det antal aktier som innehas i förhållande till företagets totala antal utestående aktier. Till exempel skulle en fysisk eller juridisk person som äger 100 000 aktier i ett företag med en miljon utestående aktier ha en ägarandel på 10 %. De flesta företag har utestående aktier som uppgår till miljontals eller miljarder.
Stammaktier och preferensaktier
Även om det finns två huvudtyper av aktier - vanliga aktier och preferensaktier - är termen "aktier" synonymt med vanliga aktier, eftersom deras kombinerade marknadsvärde och handelsvolymer är många gånger större än preferensaktiernas.
Den viktigaste skillnaden mellan de två är att stamaktier vanligtvis medför rösträtt som gör det möjligt för den vanliga aktieägaren att ha inflytande vid bolagsstämmor (t.ex. årsstämman) - där frågor som val till styrelsen eller utnämning av revisorer röstas om - medan preferensaktier i allmänhet inte har rösträtt. Preferensaktier kallas så eftersom de har företräde framför stamaktierna i ett företag när det gäller att få utdelning och tillgångar i händelse av en likvidation.
Stamaktier kan klassificeras ytterligare med avseende på deras rösträtt. Även om den grundläggande förutsättningen för stamaktier är att de ska ha samma rösträtt - en röst per innehavd aktie - har vissa företag dubbla eller flera aktieklasser med olika rösträtt för varje klass. I en sådan struktur med två klasser kan till exempel aktier av klass A ha 10 röster per aktie, medan aktier av klass B med "underordnad rösträtt" endast har en röst per aktie. Aktiestrukturer med två eller flera klasser är utformade för att göra det möjligt för ett företags grundare att kontrollera dess öde, strategiska inriktning och innovationsförmåga.
Varför ett företag ger ut aktier
Dagens företagsjätte började troligen som en liten privat enhet som lanserades av en visionär grundare för några decennier sedan. Tänk på Jack Ma som startade Alibaba Group Holding Limited (BABA) från sin lägenhet i Hangzhou, Kina, 1999, eller Mark Zuckerberg som grundade den första versionen av Facebook, Inc. (FB) från sitt studentrum vid Harvard University 2004. Teknikjättar som dessa har blivit bland de största företagen i världen på ett par decennier.
Att växa i en sådan frenetisk takt kräver dock tillgång till en enorm mängd kapital. För att göra övergången från en idé som gror i en entreprenörs hjärna till ett fungerande företag måste de bland annat hyra en tjänstemannafabrik, anställa personal, köpa utrustning och råvaror och inrätta ett försäljnings- och distributionsnätverk. Dessa resurser kräver betydande mängder kapital, beroende på omfattningen och omfattningen av det nystartade företaget.
Att skaffa kapital
Ett nystartat företag kan anskaffa sådant kapital antingen genom att sälja aktier (aktiefinansiering) eller låna pengar (skuldfinansiering). Skuldfinansiering kan vara ett problem för ett nystartat företag eftersom det kan ha få tillgångar att pantsätta för ett lån - särskilt inom sektorer som teknik eller bioteknik, där företaget har få materiella tillgångar - och räntan på lånet skulle innebära en finansiell börda i början, när företaget kanske inte har några intäkter eller vinster.
Egenkapitalfinansiering är därför den väg som föredras av de flesta nystartade företag som behöver kapital. Entreprenören kan till en början hämta medel från personliga besparingar samt från vänner och familj för att få igång företaget. När företaget expanderar och kapitalbehovet blir större kan entreprenören vända sig till ängelinvesterare och riskkapitalbolag.
Notering av aktier
När ett företag etablerar sig kan det behöva tillgång till mycket större kapitalbelopp än vad det kan få från den löpande verksamheten eller ett traditionellt banklån. Det kan göra det genom att sälja aktier till allmänheten genom en börsintroduktion (IPO). Detta ändrar företagets status från ett privat företag vars aktier innehas av ett fåtal aktieägare till ett offentligt handlat företag vars aktier kommer att innehas av många medlemmar av allmänheten. Börsintroduktionen ger också tidiga investerare i företaget en möjlighet att lösa ut en del av sina andelar, vilket ofta leder till mycket goda vinster.
När företagets aktier väl är noterade på en börs och handeln med dem inleds kommer priset på dessa aktier att fluktuera i takt med att investerare och handlare bedömer och omvärderar deras inneboende värde. Det finns många olika nyckeltal och mått som kan användas för att värdera aktier, varav det mest populära är förmodligen förhållandet mellan pris och vinst (Price/Earnings eller PE). Aktieanalysen tenderar också att falla in i ett av två läger - fundamental analys eller teknisk analys.